Det var länge sedan jag gjorde något här, men nu kommer ett litet kort inlägg.
Jag är tillbaka här i Ålesund efter 3 fantastiska veckor hemma på ön!

Jag sitter nu här och redigerar bilder från min lilla fotosession med systersonen, hans doppresent.
Storasyster fick också vara med på några bilder och jag kände att jag bara måste få visa min lilla busprinsessa!

Visst är hon fin min stolthet!

Ja, då var man skriven i Norge då.
Känns lite märkligt, men egentligen är det väl ingen ”big deal” (det är ju bara ett papper), men det känns lite skumt att ”höra hemma” någon annanstans än i Sverige.
Nu skall jag fylla i lite papper till Försäkringskassan och se till att skicka dom imorgon, så att jag inte glömmer att göra det, vilket jag kommer om jag skjuter upp det på framtiden som jag brjukar göra med allt annat.

Imorgon skall jag också till banken och fixa mig ett konto så jag kan få lite lön

Vad brukar man ha till adventsfika om inte en film (Mulan 1), gifflar, Ballerina och sötsliskig ”julebrus”?
Jag saknar Apotekarnes Julmust!  Den är inte rosa och smakar inte en blandning av hallonbåtar och geléhallon…!

Fötterna på bordet, datorn på fötterna, maten och sedan fikat på magen, det perfekta receptet för en lyckad adventskväll i all ensamhet

Lasse Brandeby, som för mig är Rolf i Rena rama Rolf, är död!
Vila i frid och njuta av att inte längre behöva vara sjuk!
Vi kommer alltid minnas dig, Lasse!

 Bilden är lånad från Göteborgs Posten.

Man bygger ett Ica Maxi, fullt med ”Icas egna varor” och en hel del annat svenskt! 

Idag tog jag tag i mig själv och gjorde något vettigt, om än sent på eftermiddagen. Jag beslöt mig för att åka till ett av Norges 3 största köpcenter, Moa, som ligger 6,4 km åt motsatt håll mot centrum från där jag bor. Jag var där förra fredagen med ”pappa T:s” faster i några korta ärenden. Jag fick tillräcklig mersmak för att idag, på min lediga fredag, ta bussen dit själv. Att ta sig dit och därifrån gick betydligt bättre än förväntat, bara det är ju en bragd i sig.

Men till det väsentliga, det som gör en utlandssvensk så glad, svensk mat!
När jag var på Moa köpcenter förra veckan så såg jag en Ica Maxi skyllt när vi var på väg med bil från centret, jag beslöt mig där och då att jag snart skulle återvända, vilket jag alltså gjorde idag.
Efter bussturen (då jag var säker på att jag missat hållplatsen till Moa och skulle få åka åt fanders fel, men då det visade sig att det finns ett enormt resecentrum där ändstationen var och att jag alltså inte missat någon hållplats) så klev jag in ena del av detta enorma köpcenter och insåg att jag skulle behöva mer tid för att beta av alla butiker…
Jag såg tidigt Ica butiken jag suktat efter men beslöt mig för att vänta lite och se mig omkring i denna förhållande vis lilla delen av centret.
Jag promenerade runt en stund och hittade en thai restaurang där jag bestämde mig för att dinera, gott.  Sedan var det dags!

Jag funderade en stund på om jag skulle ta vagn eller korg men beslöt mig för att stilla mitt storhetsvansinne och kolla läget i butiken och eventuellt ta vagnen nästa gång…
Jag tog korgen på armen och klev in.
Direkt fick jag känslan av svensk mataffär, butiken kändes mer logiskt arrangerad än vad jag upplever att norska matvarubutiker gör.
En parantes som slog mig nu, nej det gjorde inte ont är att dom flesta mataffärer jag besökt i här i Norge är avlånga, kan ju vara en tillfällighet att jag hamnat i just dessa butiker men det är en intressant iakttagelse må jag säga.
Åter till Ica Maxi som inte är avlång utan har en mer ”svensk form” (vad det nu skall betyda det får ni bestämma själva…)
Jag blev lyrisk direkt, först när jag såg det stora utbudet av Findus frysta bullar i olika varianter, ett större utbud av Wasa knäckebröd än vad brukligt är i andra mataffärer, Icas egna kakor, Pågen bröd, en stor fruktdisk ”i svenskanda” där bland annat Chiquita bananer stod att finna, vilket jag inte sett i andra butiker.
Sen fortsatte det med en större och enligt mig bättre köttdisk än brukligt, Findus frysta färdigrätter, Ica juice, OLW ostbågar (dock inga chips, vilket gjorde mig aningen besviken då norska chips inte är mycket att hänga i julgranen) och, oj jag höll på att glömma det som nästan fick mitt svenska kockhjärta att gråta av glädje jag hittade ett relativt stort utbud av Knorr såser och soppor.

Jag blev dock aningen besviken när jag insåg att det inte fanns någon svenskare variant på fil och yoghurt än i andra butiker, men det och även det faktum att dom inte hade Marabou förlät jag snabbt när jag kom ut ur en hyllgång och såg det, den ganska stora hyllan med- KARAMELL KUNGEN! Något som jag saknat mycket är riktigt och bra lösgodis, men det finns inte, utom på Ica Maxi på Moa där dom har Karamell Kungen, eller Candy King som dom kallade det. Jag hittade också skumtomtar, fler sorter av Ahlgrensbilar än det brukar finnas i andra butiker, ja och en del annat smågodis.
Jag lämnade butiken som en nöjd och glad svensk! Jag måste också tillägga, när jag ändå håller på och ratar stackars oskyldig norska matbutiker och hyllar den svenska motsvarigheten, deras kassasystem i denna butik kändes också mer logiskt. I andra butiker jag varit så har det inte funnits något ställe att ställa korgen på när man pockar ur den, men det fanns det ju så klart på Maxi…
På det hela taget var det som en vanlig hederlig svensk Ica Maxibutik med lite mer norska varor och märken bara.

Mina svenska fynd från Ica Maxi, eller bananerna kanske inte är så svenska men ändå…
(Bilen är en ögonblicksbild, den är inte arrangerad)

För att fira in helgen ordentligt och även fira mina svenska triumfer så tog jag en fika på ett kafé. Jag tror dock att den svenska upplevelsen hade stigit mig lite åt huvudet och bäddat in hjärnan i någon form av dis, det är min enda förklaring till att jag kunde köpa en cup cake annan stans än på ”cup cake stället” på Paseo Nuevo i Santa Barbara…
Medan jag satt där och ”avnjöt” en kopp kaffe och en cup cake så såg jag en frisersalong med drop in, kan det bli bättre tänkte jag och avslöt min fika snabbt, då det ändå inte var mycket att njuta av, och gick till salongen för att fråga om dom hade en tid till mig. Tänk att det hade dom!

Ny friserad och nöjd med eftermiddagen/kvällen skulle jag alltså bara ta mig hem också. Klockan var nu 20.00 och jag viste inte när nästa buss gick och i ärlighetens namn visste jag faktiskt inte riktigt var jag skulle heller… Jag menar, jag vet ju vart jag bor, fast inte vad det heter, om ni förstår vad jag menar. Men det hela löste sig på bästa sätt och hem kom jag nöjd och glad.

Kvällen här hemma har ägnats åt att fotografera mina fynd, min frisyr och att skypa med Elin och Jimmy.  Under samtalet med Elin råkade jag, dumt nog kolla på kvittot från frisören och omvandlade sedan det hela till SEK…

Jag är nöjd, men kanske inte 840-SEK-nöjd, för endast klippning…

Jag kommer ibland på mig själv med att tänka att jag skall skicka ett sms eller ett mail och berätta hur jag har det så du inte behöver undra. Men så minns jag, du finns ju inte längre hos oss, inte på jorden i alla fall.
Jag satt och läste några gamla inlägg här på bloggen och läste några kommentarer, och där var du. Det värmde i mitt hjärta att läsa din kommentar samtidigt som det gjorde mycket ont i det samma att veta att det aldrig kommer att komma nya.
Ulla-Britta, du var en mycket speciell människa på så många sätt. Jag önskar att jag hade hälften av din klokhet, godhet, styrka, vilja, kämparglöd och kunskap. Det finns så många fler av dina egenskaper man skulle vilja ha, men då skulle jag få sitta här hela dagen…
Jag kommer aldrig glömma den stund jag fick veta att du lämnat oss. Jag var förkrossad men fann då tröst hos ”nallarna” (hundarna). Det tror jag vi är helt överrens om, att hos hundarna finner man alltid tröst. Men vad gör man när även hundarna lämnar oss?
Det som gav mig störst tröst, näst efter att dem slapp smärta och lidande, var att jag visste att dem var i goda händer, hos dig. När sorgen och saknaden blir för stor efter er så tröstar jag mig med att ni slipper lida, ingen mer smärta, och att ni har det bra hos varandra. Att ni kan röra er som ni vill och göra vad ni vill utan att smärta och sjukdomar hindrar er.

Ulla-Britta, bilden är lånad från http://rindi.blogg.se

Lova att du tar med hundarna när du kommer till mig och spökar…

Jag skall bli bättre på det nu när vi har fått internet.

För er som inte vet så bor jag nu alltså i Norge och jobbar som barnflicka i en familj bestående av pappa och tre underbara barn, 3,6 och 9 år.

Håll tillgodo med en bild på min underbara Ricco som fick somna in med sin älskade syster i midsommras.

Mer kommer inom kort.

Vi började vår resa i en hummerlimousin till flygplatsen. 

(På hemvägen åkte vi samma limousin och blev även bjudna på champagne…)

Vårt plan.

Eagle Point.

Sky walk.

Guano Point.

Guano point från flyget.

Colorado River från flyget.

A picture is worth a thousand words…

Idag fyller min kära pappa 65 år!
Han har varit pensioner i några veckor redan och jag tror han njuter i fulla drag. Han är värd att slippa jobba och slita och istället bara få vara hemma och pyssla i trädgården och med hundarna. Jag har förstått att han redan har satt igång diverse trädgårds projekt, det låter som min pappa det.
Om några veckor kommer dem hit båda två, pappa och mamma. Det skall bli underbart att träffa dem och att få visa dem runt här i Santa Barbara med omnejd. Jag är så glad att kunna ge dem den upplevelsen, om jag inte hade varit galen nog att få för mig att åka hit för att studera hade dem aldrig kommit till USA, det känns bra att på så sätt ge dem möjligheten att komma hit och få en upplevelse få förunnad.
Jag vill också tacka er för att ni hjälpte Mig att få den upplevelsen. Utan er stöttning hade jag aldrig klarat av det…

Igår (söndag den 24e) fick min underbara pappa en bukett blommor från mig, den är en symbol för hur mycket jag älskar och uppskattar honom. Men den kan ändå inte på långa vägar beskriva hur tacksam jag är över att han är min pappa! Det finns inte ord, handlingar eller ting som kan beskriva hur mycket jag älskar och uppskattar honom, eller min fantastiska mamma heller för den delen!
Det viktigaste jag lärt mig på den här resan är hur mycket jag älskar och uppskattar min familj, hur mycket jag behöver dem och hur lite jag vill vara ifrån dem…

Till världens Bästa Pappa, Kaj Lundin, ha en underbar födelsedag!
Massor med kramar från Liten.