Skrivet av: Mariell Dahlström | 29 oktober 2011

Oj, vilken usel uppdatering!

Jag skall bli bättre på det nu när vi har fått internet.

För er som inte vet så bor jag nu alltså i Norge och jobbar som barnflicka i en familj bestående av pappa och tre underbara barn, 3,6 och 9 år.

Håll tillgodo med en bild på min underbara Ricco som fick somna in med sin älskade syster i midsommras.

Mer kommer inom kort.

Annonser

Responses

  1. Brukar titta in här lite då och då, plötsligt får man se en uppdatering 🙂

    Hoppas du har det bra i Norge.

    Fin bild, vet hur det känns att förlora sitt älskade djur… Snusen fick somna in sista september i år.

    Kram!

    Ps Bilden skulle fungera mycket bra i svartvitt också, en tanke bara.

    Kul att du inte gett upp hoppet om min ouppdaterade blogg 🙂

    Ja, det är hemskt att förlora sina älskade djur. Jag förlorade två av mina bästa vänner som alltid och ovillkorligen funnits där och låtit mig dränka deras pälsar med mina tårar, eller låtit mig trycka upp kameran i ansiktet på dem, eller bara skratta med och åt dem. Det är tomt utan djuren.
    Var Snusen sjuk?

    Jag har det bra i Norge, det är obeskrivligt vackert!

    Jag skall testa den i svartvitt. 🙂

    Kram och hälsa Terje!

  2. Ja han var sjuk. Det började i november förra året, i december blev han inlagd på dropp och sen piggade han på sig igen. Och i september började han bli dålig igen, gav han vätskersättning i flera dagar och försökte på alla sätt att inte ge upp hoppet. Men till slut gav Snusen upp och vi var tvungna att inse… han blev 15 år och somnade in på djursjukhuset. Det är fortfarande en enorm saknad… han var mitt andra barn om man säger så. Men man måste ju inse när djuren är sjuka att det till slut inte finns nån annan utväg. 15 fina år, många fina minnen. Många bilder… så han har fått stå ut med min kamera också 🙂 fast inte alltid han gillade att fotograferas. Men jag har så många bilder att titta på nu och jag är glad för att jag har dom.

    Terje hälsar tillbaka!

    Ja, det är svårt att behöva ta beslutet. Men samtidigt så har dom ju gett oss så mycket under sina liv så det skulle inte vara rätt att låta dom lida för att det är svårt för oss… Våra älskade hundar var också sjuka och det minsta vi kunde göra som tack för allt dom gett oss var att låta dom somna in, tillsammans. Kita kunde säkert kunnat klara ett tag till, men dom hade levt tillsammans i 11 år, det skulle var elakt mot henne att låta henne vara ensam kvar, hon skulle bli så olycklig utan sin bror vid sin sida.
    Ja, vi får helt enkelt trösta oss med våra bilder och minnas det fina dom gett oss! 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: